Det nya normala

Kommuner som nu arbetar med sina strategier möter en ny verklighet i sin näringslivspolitik. Den
naturliga företagstillväxten är inte tillräckligt utvecklingsdrivande när befolkningen åldras och
krymper. Den kräftgången gör att att köpkraften i lokalsamhället försvagas och tillväxten
stagnerar.

Möjligheterna till tillväxt och stimulans kommer nu utifrån i olika former av en ”grön omställning”
som bygger på andra premisser, betydande utländskt ägande och tillgång till riskkapital. Man kan
vara kritisk till att det gör oss till en underleverantörsekonomi, men dessa projekt är av ett format
som kräver resurser utöver vår nationella förmåga. Samtidigt skapar det nya möjligheter för
undervegetationen av mindre lokala företag genom underleveranser och för inflyttning.

Vår utmaningen är, att de näringslivstjänster vi skapat kommunalt och interkommunalt är främst
tänkta som hjälp att starta eget, eller att i olika projekt utveckla gemensamma färdigheter. Sällan
har politikerna gett dessa tjänster fullmakter att gå ut över det mandatet. Därför har det ansvaret
fallit på kommundirektörerna som är överhopade av andra rutinmässiga ärenden eller i bästa fall
på en utvecklingsdirektör.

Den investeringsvåg som nu är på gång, driven av överenskomna klimatmål, är en möjlighet för
kommunerna också utanför tätorterna, men etableringarna sker i ett konkurrensförhållande.
Grunden för etableringar är att det finns förutsättningar för lönsam verksamhet och en
infrastruktur som gör verksamheten möjlig. Om kommunen har en klar vision och målsättning kan
man stärka sin attraktionskraft, bygga på sina styrkor och förutse vad specifika etableringar
kräver. Det här är fleråriga projekt innan ens första spadtaget tas.

Karleby – Kronoby skapade för flera år sedan ett gemensamt industriområde på över 200 ha. Nu
arbetar man för etablering av ett aluminiumverk med 1.500 anställda, det första i Europa på 30 år.
Projektet backas upp av både EU och av regeringen. Avgörande för projektet var att det fanns ett
tillräckligt stort sammanhängande område med tillgång till väg-, och järnvägsförbindelser, närhet
till hamn och flygfält, tillgång till grön el och en industriell infrastruktur och framför allt viljan att
tillsammans utveckla projektet. Med andra ord resurser man målmedvetet skapat under
decennier.

Formatet och beslutskulturen kan vara en kulturkrock för lokala politiker och en asymmetrisk
situation för en traditionell kommunal näringsombudsman. Det som krävs på den kommunala
sidan av bordet är förståelse för de processer som är på gång i den gröna omställningen och
specifikt kunskap om de etablerande företagens verksamhetsförutsättningar, förmåga att skapa
de förutsättningar och nätverk som ännu saknas. Utöver kontakterna till företaget måste man
upprätthålla dialogen med myndigheter och också med befolkningen för att skapa acceptans för
etableringen.

Finland är i den lyckliga situationen att vi har ett flertal möjligheter. Nu talar jag inte om vind- eller
solkraftsparker, de är bara en förutsättning för de egentliga etableringarna. Jag tänker på biogas,
vätgas och e-metanol, datacentraler och AI och fyndigheter av sällsynta jordartsmetaller. Man kan
till ta NIHAK som exempel på ett lyckat regionalt utvecklingsarbete inom flera av dessa
delområden i en utmanade rural verksamhetsmilö.

Nu är det angeläget att vi har ambitioner och tillräcklig framförhållning i samhällsplaneringen och
utbildningen för att kunna bejaka denna utveckling.

Henrik Huhta

Kronoby